2013-04-27

Äta sopor?

Kan man äta sopor? Mjau, tydligen!
Vi hade besök i veckan av en kollega. Det jamas om att han har varit ute i flera år! Vi fick inte träffa honom, men matte berättade att han hade haft det väldigt tufft. Ätit sopor, och hade en päls som liksom inte längre VAR någon päls utan bara en enda stor tjock illaluktande tova.

Matte och mattes kollega tog honom till veterinären och så rakade matte och mattes kollega hela kissen! Dom hittade en massa skumma saker i hans päls, bland annat en kotte och smuts, olja, sand, bajs och andra otrevligheter...

Sedan fick han ett stödhem och blev döpt till Donatello.
Matte gjorde en film om honom, ta en titt så får ni se förvandlingen!

video

2013-04-19

Vi älskar varandra...

Matte har gjort en liten film med mig. Om ni vill se något snyggt(säger matte) så kolla på den.

video

2013-04-10

Pelle fyller år!




När klockan passerade 00.00 inatt hurrjamade vi för PellePlutt som fyller 8 år!
Matte säger att det var ju "nyss" som hon hämtade upp Pelle med syskon och förvildad mamma från den där altanen på Erikslund. Då var dom bara 3 veckor gamla, Trulsans ungar.
 Här berättar matte, det är ett långt inlägg:

Matte berättar Pelles familjs historia:
En kall dag i april 2005 sökte en liten katthona skydd under en altan och födde där fyra små ungar. Kattmamman värmde sina små så gott hon kunde men hon var trött och ständigt hungrig. Den här lilla kattmamman hade aldrig haft något hem hos människor utan levt ett hårt och tufft liv, i snö och kyla. Ingen vet varifrån hon kom och ingen saknade henne heller.
Den 1 maj 2005 fick jag ett larm från en familj i Boden som hade upptäckt kattfamiljen under altanen. Eftersom det var akut åkte jag dit omgående  med en kattfälla. 
Genom de små, smala springorna i altanens golv kunde jag skymta något som rörde sig lite och som hade päls! Ett litet kattansikte kikade på mig när jag lyste med ficklampan! Men ingen kattmamma i sikte! Jag laddade kattfällan med lite godsaker och lämnade kattfamiljen i fred i några timmar.
På kvällen hade jag telefonkontakt med familjen men ingen katt hade gått i fällan. Det började bli mörkt och det var blött och kallt. Jag var beredd på att åka dit och ta hem ungarna men vi kom överens om att försöka få in kattmamman först. Under altanen, alldeles bredvid kattfamiljens gömställe, fanns en ventil från familjens bastu och dom eldade  i bastun så att det strömmade värme in under altanen. Kattfällan togs bort för att kattmamman skulle kunna värma sina små ungar på natten. 
Följande morgon åkte jag dit och kollade läget. Kvinnan i familjen, som nu åkt till sin skola, hade satt ut kattfällan igen men den var fortfarande tom. Jag låg på mage på altanen och spanade för att se att ungarna var kvar och dom rörde på sig därnere! Nu började det snöa! Jag fick nästan panik! Kattungarna måste få komma in i värmen. För att ta sig in under altanen måste man krypa ca.7 meter fram till ungarna. Jag insåg att jag ALDRIG skulle klara av det, och i värsta fall kunde jag fastna där under! Vem skulle rädda mig då? 
Jag tog en sväng in till centrum och inhandlade diverse gottis till kattfällan eftersom vi ännu inte lyckats locka dit mamma Katt. Men när jag kom tillbaka till huset hade fällan slagit igen! Fångst! Jag kikade lite försiktigt och sa "Hallå" och fick ett väsande och morrande till svar. Katten i fällan flög upp mot gallertaket och bet sig fast i gallret! Hoppsan! Tur att fällan var ordentligt låst!
Men vad skulle jag göra nu? En panikslagen kattmamma i fällan och ett antal ensamma kattungar under altanen! Jag inspekterade altanen ännu en gång och insåg att jag inte kunde komma åt ungarna utan att göra åverkan på det fina trägolvet! Hade jag några verktyg i bilen? 
Utrustad med två skruvmejslar går jag åter in på tomten och då ser jag en polisbil som kommer rullande! Aj aj då! Här står jag hos främmande människor med inbrottsverktyg och tänker bryta upp golvet på deras altan. Polisbilen svänger in hos grannen och jag går dit och presenterar mig. Lika bra att ta tjuren vid hornen! Det visade sig att en av polismännen bodde granne med familjen och han och hans kollega skulle hem på lunch. Puh! Jag fick förklara mitt ärende och dom berättade att det fanns en hel del förvildade katter i det här området! 
Först fick jag skruva bort en trappa som ledde upp till altandörren. Sedan flytta denna koloss för att konstatera att nu hade jag kattungarna rakt under mig, med ett golv i vägen! Men då får jag se att en av golvplankorna är skarvad och bara ca. 30 cm lång! Jag gör det, tänkte jag! Jag får väl betala skadestånd, men nu ska kattungarna upp!
Och där satt jag i kylan, med en skruvmejsel och bände upp altangolvet! Det vara ett hårt jobb! Brädan flisades sönder i kanterna, men nu fanns ingen återvändo! 
Brädan lossnade och jag stack ner handen. Mjukt, ulligt och fjäderlätt! En grå kattunge drogs upp! In i transportburen. Nästa unge, en svart med vitt på nosen, en till grå och ytterligare en svart med lite vitt fick jag upp. Som att fiska i fiskdamm! Fyra stycken underbara små liv pep lite i transportlådan! Och en alldeles skräckslagen katt fräste och väste i kattfällan!
Problemet var just då att jag inte visste om det verkligen var Mamma Katt som jag fått som fångst i kattfällan! Det kunde ju faktiskt vara någon granne som ägde denna väsande pälsboll! 
Väl hemma öppnade jag min varma friggeboda och släppte ut ungarna. Kattfällan öppnades med hjälp av en lång pinne och ut sprang en brunrandig katt som direkt parkerade sig bakom soffan. Nu fick katterna vara ifred och efter en halvtimme gick jag ut igen till bodan. Det fräste och morrade bakom soffan och ungarna låg på en filt och sov. Det fanns ingen kontakt mellan den vuxna katten och ungarna! Jag började bli mer och mer övertygad om att jag fått med mig fel katt! Jag flyttade hela högen med ungar lite närmare soffan och då kom dom på att dom kunde krypa in bakom soffan. Jag höll andan! Vad skulle nu hända? Efter en halv minut hördes ett väldigt smaskande och snuttande! Yes! Saken var klar!
Familjen var återförenad!
Jag uppskattade då åldern på ungarna till ca. 2-3 veckor. Alltså borde dom vara födda kring den 11 april. Ja, jag tror faktiskt att vi sätter den 11 april som ungarnas födelsedag!
Den lilla familjen i Camillas Friggeboda har blivit riktigt känd faktiskt! Det är så många som har intresserat sig för den här familjen. Ungarna utvecklades till fantastiska små katter som ville sitta i mattes knä, tugga på mattes halsband, äta upp mattes örhänge, klättra uppför mattes byxben, busa med varandra och allt annat som hör till kattungelivet!
Förvånansvärt snabbt lärde dom sig gå på toalådan och att lapa vällning och sedan äta riktig mat!
 Kattmamman Trulsan var säkert själv född av en förvildad mamma och har inte haft kontakt med människor tidigare. Och hade hon någon gång stött på en människa så hade den människan inte varit snäll mot henne. Hon hatade händer och högg så fort man kom för nära. Som tur var tog ungarna, med mycket kel och omvårdnad, inte efter mammas beteende utan tyckte att människor var både snälla, spännande och jättegoda att tugga lite grann på!
Ungarna fick en fin utbildningen hos oss och fick träffa våra andra katter och träffa andra människor. När solen tittade fram fick missarna komma ut på gräsmattan och studera lite blommor och annat spännande. Mamma Trulsan fick tyvärr inte vara med då, men 9 månader gamla Minus-kissen såg till att dom fick den "utomhusutbildning" som dom skulle ha!

Var ni med hela vägen?
Så kom PellePlutt till vår matte och husse, och imorgon fyller han år!
Hurrrrraaaa för Pelle!
PellePlutt tränar fågeljakt i soffan!

Softar i soffan!

PellePlutt tvättar tårna!

Och Pelle, lite större, frossar i rökt skinka!


2013-04-05

Nej matte, inte nu igen!

Krax krax krax, värre än förra gången!
Matte, hur lyckas du egentligen?
Nu har matte inte haft någon röst alls så det har varit lugnt och skönt i två dagar.
Idag kommer det fram lite ljud, en mörk röst, men nu börjar vi ju vänja oss och fattar att det bara är lite fel i rösttillverkningen. Ett virus på rösttillverkningsbanden verkar det vara!

Annars då?
Igår knep PellePlutt en råtta, han åt upp den och var mätt hela dagen. Pelle har börjat få vara ute en stund varje dag, då veterinären tror att det är bra för Pelle efter hans sjukdom. Men matte har stenkoll, Pelle får inte gå från gården! Så tydligen har vi råttor på gården, eller i utkanten av gården.

Nu ska jag lägga mig i en solstrimma och mysa lite!
Vi jamas lite senare!