Bilen står och gapar. Den har munnen öppen. Alltså det där där framme står öppet. Man ser rakt ner i motorn. Matte låter illa! Bilen låter inte alls...
Det är något med batteriet. En snäll kvinna har ställt sin bil bredvid och så har dom dragit kablar mellan bilarna. Vår bil låter inte någonting ändå. Suck! Matte är inte glad. För att komma in till stan för att få ett nytt batteri måste matte få igång bilen. Matte går och lägger sig i soffan. Hon verkar uppgiven. Jag känner att jag har fått ett jobb: lugna ner och trösta matte. Allt ordnar sig matte! Hetsa inte upp dig över småsaker, allt är småsaker!
Spinner och tröstar nu....
3 kommentarer:
Bilar kan vara fåniga! Det är synd om matte, men hon blir nog gladare av spinning. Kurr och burr.
Vilken tjurig brummis. Tur att matte har dig som stödkatt i alla fall. Det måste ju hjälpa lite.
*tröstartass*
Och då är det återigen dags för en av våra viktigast uppgifter: Stödkatt. Tänk vad dåligt våra mattar och husse skulle må om de inte hade oss. Nosbuff
Skicka en kommentar