Vi är många

Vi är många, vi missar som har haft en tuff start i livet. En del av oss har haft turen att få hjälp av snälla människor som verkligen bryr sig om. Andra får fortsätta kämpa, kalla och frusna, rädda och otrygga, hungriga och törstiga och ständigt på sin vakt mot faror som hotar.

Igår var min och Vildas(syrrans)matte och träffade en sådan kisse...

Kisse var rädd och ledsen. Dom fick inte komma så nära först, men matte tog en lång pinne och kliade kisse i den toviga pälsen(tro mig, jag minns hur det var i början när matte petade på oss med pinne!). Matte ville ta kisse i famnen och krama om den, men eftersom den var så rädd kunde den ju känna sig hotad och bita(min matte FÅÅÅR inte blir biten mer nu...3 ggr antibioti-katt i år). Matte hämtade handskar och vips så var hon där i nacken och kliade med handen i handsken!

Hur ska vi kunna hjälp vår vän? Kisse måste ha någonstans att bo, där det inte finns andra katter, där det är lugnt och tryggt och man får mat serverad på fat. Men vi är bekymrade ikväll, det är många katter som behöver hjälp och vi räcker inte till...

Matte har salta kinder ikväll.