Hej!
Här kommer en liten midsommarhälsning från mamma Wilma. Jag har det väldigt lugnt och skönt här ute i Ubbyn. Sedan jag kom hit har jag nästan slutat jaga. Tigger lite käk av matte så fort hon kommer i närheten av kylskåpet, väldigt bekvämt. Sedan sover jag i mattes säng också, det är annat än jordhålan där ni ungar föddes.
Häromdagen hände något hemskt, jag var på väg ut på en liten inspektionsrunda runt mina revir. Då kom en stor röd tovig vildkatt strosande på uppfarten. Matte plockade genast in mig. Jag såg genom fönstret hur den gick in i skogen. Förra natten var den garanterat här igen, jag väckte matte med ett kraftfullt morrande, men hon såg honom inte. Akta er för vildkatter, det säger jag bara, de har vassa klor. Nä, nu ska jag söka igen min senaste kattmyntaleksak innan jag tar en liten lur.
Tass, Ha det bra.
Tänk er, min egen lilla mamma! Hon kämpade så tappert med oss ungar, skaffade mat och gav oss kärlek och värme. Jordhålan var vårt hem, vårt skydd och den enda värld vi kände till när vi var små. Sedan började vi vandra runt och mamma hade verkligen svårt att hålla reda på oss. Hon var sträng men rättvis. Hon lärde oss att vi skulle vara försiktiga på dagarna, och att på kvällar och nätter kunde vi vara mer aktiva, då tvåbeningarna sov.
Tänk, så är det fortfarande för mig...på dagarna gömmer jag mig bakom mattes säng och på kvällarna kommer jag fram och är inte det minsta rädd!
Bild från i vintras när jag bloggade och PellePlutt kurrekturläste!