2011-01-31

Ingen röd prick :(

Ingen röd prick synlig ännu! Skandal! Ska man behöva tåla sådant här slarv? Imorgon ska matte åka och handla, tror ni hon kommer ihåg batterier till Laser-Pekka då?
Det blir ju ett avbrott i min träning, det kommer att ta flera dagar att ta igen det jag miss-at. Återkommer!


2011-01-30

Batteritorsk



Jag trodde det var något bra när matte pratade om torsk. I min värld är torsk GOTT! Det luktar gott och slinker lätt ner i magen. Men eftersom matte sa det med en irriterad ton i rösten, förstod jag att det var något som inte var så bra. Till saken hör att jag inte fått leka med min laserpekare sedan i torsdags. Det kändes som om det hade ett samband, batteritorsken och att jag inte sett röda pricken på två dagar. Det visade sig vara en alldeles kurr-ekt slutsats. Laser-Pekka(han heter det) har alltså fått slut batteri! *deppar*
Matte måste fixa batteri så jag kan få lite fart under tassarna igen. Motion, kallas det. Jag kör mest intervallträning. Från Wikipedia:  Intervallträning är en samling träningsmetoder som syftar till att förbättra någon kombination av snabbhet, styrka och uthållighet. I sin enklaste beskrivning handlar det om att varva tid i hög intensitet med tid i lägre intensitet. Intervallträning kan bedrivas i olika sporter*.


* Fjuttens tilllägg, alltså även i Laser-Pekkasporten.
I protest lägger jag mig nu bakom sängen och tänker inte komma fram förrän matte fixat batterier till Laser-Pekka!




2011-01-27

Jag fick ett återfall!

Jag vill bara glömma gårdagen! Glöm glöm glöm! Borta?
Nej, så enkelt var det inte att glömma. Jag måste nog bearbeta detta, rent pysskollågiskt! Kanske att det hjälper om jag får berätta för er, mina vänner...
Ok, jag gör ett försök!
Matte hade beställt tid. 4 katter till vaccineringation(SPRUTA!) och en av dem skulle dessutom chipmärkas. Jag hörde minsann när matte pratade med doktorn som har hand om Läskiga Stället! Jag hörde att matte sa: "Den här gången är det mina egna katter!" Ryyyyyyyys! Mina egna katter= FJUTTEN, Michelina, PellePlutt och Minus!
Igår eftermiddag var det dags. Matte hade plockat fram burar och, som vanligt, hade hon ont om tid. Jag såg min chans: ont om tid=lönar sig att strula! Jag fick plötsligt ett allvarligt återfall! Jag blev SKYGG! Jag stoppade tassarna i öronen och gömde mig bakom sängen. Jag hörde inte ens när skinkplasten prasslade eller är matte skramlade med min älskade laserpekare. Nix! En kamp startade, Kampen Om Att Få In Fjutten I Buren, i fortstättningen förkortat KOAFIFIB. Först var det den milda matte som lockade och försökte leka fram mig! Ha ha!Icke! Sedan kom den liiiiiite irriterade matte och försökte PETA ut mig från mitt gömställe. Ha ha! Matte hade alla ytterkläder på sig redan och började nu svettas... KOAFIFIB fortsatte med att jag började springa runt i huset. Matte efter, men en Fjutt är snabbare än en matte. Och en Fjutt hittar många bra gömställen, sådan som matte inte ens en gång vet att dom finns. Nu pendlar matte mellan att vääääädja till mig, att be mig skärpa mig, att säga att jag skulle få belöning om jag kom fram, att säga att jag var en XXXXXX katt(hörde inte riktigt), och i burarna satt de andra katterna och hejade! Heja Fjutten heja Fjutten!
Tillslut var matte genomblöt av svett och var alldeles röd i ansiktet(solat för mycket?). Det var dags att ge upp!
Ha ha, trodde ni att JAG gav upp? Nix, MATTE gav upp! KOAFIFIB var över. Jag vann! Men det var ingen rolig seger...matte och mina kollegor var borta i flera timmar och jag satt alldeles ensam och ångrade mig faktiskt. Jag skulle nog ha åkt med i alla fall. Minus, PellePlutt och Michelina var kaxiga när de kom hem, skröt om att dom hade varit duktiga och "det gjorde fruktansvärt ont, men vi bet ihop". Nu har jag mitt läskiga kvar.
På kvällen blev jag en tamkatt igen, och matte och jag pussades jättemycket. "Förlåt matte, nästa gång hoppar jag in i buren frivilligt." Matte säger ju att det är för vårt eget bästa, det kan vara riskabelt att inte få sin påfyllning av vaccinet.

Nu känns det lite bättre, när jag fått jama lite med er vänner.
Tassa lugnt!
"Vill du ha en pöööösss, matte?"

2011-01-22

Ja då, vi har det bra!

Det blir inte så mycket tassande på tangenterna för mig just nu. Men det är inte mitt fel, utan som vanligt mattes fel. Hon har verkligen mycket att göra. Men nu säger hon att vi ska få lite mer tid tillsammans eftersom jobbet hon hade tog slut. Poff, så var det borta!

Något som aldrig tar slut är arbetet med våra vänner där ute, de hemlösa kollegorna! Det här är Herbert, en kille som varit ute länge men klarat sig bra. Det är "bara" öronen som trillat av!
Herbert vill så gärna tacka för all hjälp han fått.
"Jag vill tacka hittehusse,  stödhemmet,  tanterna som skjutsat  till veterinären, veterinären och alla som ställt upp för mig!"


2011-01-15

Stackars kollegor

Termometern visar 29 grader katt idag, nej KALLT menar jag. Som vanligt, jag kan inte jama det nog många gånger, så är vi tass-samma att vi inte behöver gå ute och vara hungriga, törstiga och ha kalla tassar.
Matte har varit mycket bekymrad, eftersom det har dykt upp katter som har haft svåra skador av kölden. Föreningen Kattakuten har hjälpt många av våra kollegor som varit riktigt illa däran. Tyvärr kunde inte Pinglan räddas. Hon hade för svåra skador av kylan. Men Pinglan fick 5 dagar inomhus, i värmen, god mat och mycket kärlek. Hon var en tapper kisse, en förebild för oss katter!
Pinglan fick fem dagar av det goda kattlivet...


Sedan har vi  Hedvig och Hedda som sökte hjälp hos varsin familj. Matte tror att Hedvig hade suttit fastfrusen någonstans. Hedvigs svans hade svåra skador på undersidan och trampdynorna var såriga. Svansen gick inte att rädda, veterinären opererade bort den! Men Hedvig mår mycket bättre och är glad trots att svansen är borta! Bättre svanslös än hemlös!
Hedda har skador på öronen, och de kommer nog att ramla av. Men Hedda myser i värmen vid stödmattes dator, och känner sig trygg och glad.
Nässe hade varit ute länge, hans päls var inte längre päls, utan en sköld. Nu är Nässe en nakenkatt, precis som Norton, som också kom in från kylan med en stor pälsklump över hela ryggen och sidorna.
Nu är det Lill-Molles tur att få komma in. Han har också en pansarpäls över hela ryggen. Igår kväll var mattes föreningskamrater ute och letade och försökt få in Lill-Molle. Det blev kallare och kallare. Tillsist fick dom ge upp, men ska försöka fånga in honom idag. Tänk om jag kunde få chans att berätta för honom vad skönt det är att vara inne, att han inte behöver vara rädd utan att det faktiskt finns tvåbeningar som är snälla och godhjärtade. Jag tror att Lill-Molle har glömt bort det nämligen.
Kära vänner, tänk lite extra på våra hungriga och frusna kattkollegor där ute. Om du eller din vän vill bli medlem i Föreningen Kattakuten i Norrbotten, kan du tassa in här >>  MEDLEM.