2011-01-27

Jag fick ett återfall!

Jag vill bara glömma gårdagen! Glöm glöm glöm! Borta?
Nej, så enkelt var det inte att glömma. Jag måste nog bearbeta detta, rent pysskollågiskt! Kanske att det hjälper om jag får berätta för er, mina vänner...
Ok, jag gör ett försök!
Matte hade beställt tid. 4 katter till vaccineringation(SPRUTA!) och en av dem skulle dessutom chipmärkas. Jag hörde minsann när matte pratade med doktorn som har hand om Läskiga Stället! Jag hörde att matte sa: "Den här gången är det mina egna katter!" Ryyyyyyyys! Mina egna katter= FJUTTEN, Michelina, PellePlutt och Minus!
Igår eftermiddag var det dags. Matte hade plockat fram burar och, som vanligt, hade hon ont om tid. Jag såg min chans: ont om tid=lönar sig att strula! Jag fick plötsligt ett allvarligt återfall! Jag blev SKYGG! Jag stoppade tassarna i öronen och gömde mig bakom sängen. Jag hörde inte ens när skinkplasten prasslade eller är matte skramlade med min älskade laserpekare. Nix! En kamp startade, Kampen Om Att Få In Fjutten I Buren, i fortstättningen förkortat KOAFIFIB. Först var det den milda matte som lockade och försökte leka fram mig! Ha ha!Icke! Sedan kom den liiiiiite irriterade matte och försökte PETA ut mig från mitt gömställe. Ha ha! Matte hade alla ytterkläder på sig redan och började nu svettas... KOAFIFIB fortsatte med att jag började springa runt i huset. Matte efter, men en Fjutt är snabbare än en matte. Och en Fjutt hittar många bra gömställen, sådan som matte inte ens en gång vet att dom finns. Nu pendlar matte mellan att vääääädja till mig, att be mig skärpa mig, att säga att jag skulle få belöning om jag kom fram, att säga att jag var en XXXXXX katt(hörde inte riktigt), och i burarna satt de andra katterna och hejade! Heja Fjutten heja Fjutten!
Tillslut var matte genomblöt av svett och var alldeles röd i ansiktet(solat för mycket?). Det var dags att ge upp!
Ha ha, trodde ni att JAG gav upp? Nix, MATTE gav upp! KOAFIFIB var över. Jag vann! Men det var ingen rolig seger...matte och mina kollegor var borta i flera timmar och jag satt alldeles ensam och ångrade mig faktiskt. Jag skulle nog ha åkt med i alla fall. Minus, PellePlutt och Michelina var kaxiga när de kom hem, skröt om att dom hade varit duktiga och "det gjorde fruktansvärt ont, men vi bet ihop". Nu har jag mitt läskiga kvar.
På kvällen blev jag en tamkatt igen, och matte och jag pussades jättemycket. "Förlåt matte, nästa gång hoppar jag in i buren frivilligt." Matte säger ju att det är för vårt eget bästa, det kan vara riskabelt att inte få sin påfyllning av vaccinet.

Nu känns det lite bättre, när jag fått jama lite med er vänner.
Tassa lugnt!
"Vill du ha en pöööösss, matte?"

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du är inte ensam om att ta till flykt när det närmar sig såna där otäcka besök. Undertecknad har gjort det själv mer än en gång. Fast jag måste jama att du är snäppet vassare, för jag har faktiskt aldrig fått komma undan på riktigt. *imponerad*

Findus, Isak och Rasmus sa...

Så uppfinningsrik du var! *stora ögon* Matte säger, att hon riktigt sympatisvettas med din matte, när hon tänker på att jaga en oljad Fjutten-blixt genom huset i vinterkläder. Det är inte roligt med transportburarna, sedan hjälper det inte så mycket att matte säger att det är bra för en. Inte just då. Skönt att ni hade mysstund på kvällen. Kurr och burr.

Dui och Deco sa...

Men det är ju inte konstigt att du fick återfall när du skulle till Sticktanten.Skönt att du och matte är sams igen i alla fall. Vilken fin bild.Nosbuff

Nea theCat sa...

Ja det var ju rätt tillfälle då du fick återfall. :)

Kan tänka att matte smälte som snö i solsken när hon blev erbjuden en pöööööööss. :)

Nosgos

Ville Fjutt-Fjutt, kallad Fjutten! sa...

Sippo: Jäpp,otäcka besök ska man ju undvika!Matte säger dock att jag inte kommer undan nästa gång..
Findus, Isak och Rasmus:Hähä, oljad Fjutten-blixt var ordet!
Dui och Deco: Det var ett jobbigt återfall, men som jamat, skönt att vi blev sams igen.
Nea: Hihi, matte smälte verkligen, man vet ju hur man ska handskas med mattar!:)