Kalla tassar

Minns ni att jag berättade om ett gäng kollegor i grannstaden? Kattkolonin, som matte säger. 30 av dem har fått komma in. Några klarade tyvärr inte av att bo tillsammans med människor. Fyra av dem har fått vandra över regnbågsbron och en liten kisseunge också. Vi har tänt ljus här flera kvällar och tänkt på dem. Men det är minst 8 stycken kvar därute i mörkret och kylan.
Det känns så orättvist... Här ligger vi och myser i mattes säng och dom går där ute och fryser.
Usch, det är nästan så att man fryser om tassarna bara man tittar ut genom fönstret.


Det är precis två år sedan som jag fick komma in! Vet ni vad dom kallade mig först, dom som matade oss där ute? Hungry!
Matte kopierar från ett annat ställe där hon skrev om oss:

Här är första bilden på Hungry! Visst är man fräsch trots att man bott i en jordhåla. Det är tack vare de snälla människorna som gett mat och sett till att det fanns någonstans att ligga där det var torrt. Tass Tass!

Iiiiiii, vad liten jag var när jag var liten!

Jag måste sluta nu. Ida är uppe på tangenterna och vill skriva!

Ok då Ida, du FÅR väl hälsa!

Jag heter Ida och jag vill hälsa till min matte att vi längtar efter henne! Kom snart och hälsa på!/Ida